Syftet med mitt examensarbete är att belysa resonemang rörande normalt respektive onormalt, maktstrukturer, genusfrågor och kommunikationsprocesser, med utgångspunkt i konstnären Catherine Opies fotografi Self-Portrait/Cutting från 1993. Verket rymmer en komplexitet eftersom brottet mot våra heteronormativa föreställningar utrycks så explicit. Det finns en ambivalens och direkthet i verket som fascinerar. De motstridiga läsningarna väcker ett behov av att förstå bilden på ett mer nyanserat sätt. Jag har medvetet valt att studera Self-Portrait utifrån teorier som ligger till grund för många konstnärer som väljer att röra sig i gränslandet för det samhället satt upp som norm.

The aim of this paper is to perform a comparative study between the photography?s of Leila Khaled and Shirin Neshat in order to observe if the woman are able to recede from an conventional formation to become the bearer of the veil and not only reduced to that whichneeds to be concealed. From a feministic perspective I have observed how the symbolic of the veil moulds the woman and how the woman in her context moulds the veil.In the description of the news photography of Khaled and the art photography produced by Neshat the mechanisms that lies as a foundation for the modelling of the portraits becomesthe essays primary entrance. Mechanisms that evolve around the creation of the woman as aconcept, a subject shaped for being looked at and the woman?s self-image through others.The textual discourse is visually enhanced through a comparative picture material visually enhanced and explained through photographs by the contemporary artist photographers Cindy Sherman, Catherine Opie, Laurie Simmons, Robert Mapplethorpe and Elin Berge.